Att räkna med tid

Mobilalarmet ringer på morgonen. Gitarrackorden från ”In the Ghetto” ljuder från telefonen och snart även Elvis Presleys mjuka stämma. Snabbt slår jag av musiken för att min fru inte ska vakna och hasar mig sedan upp sittandes på sängen. Inte ens ”The king” verkar kunna minska min morgontrötthet. Efter ett tag släpar jag mig in i duschen och där börjar energin vakna till liv. En ny dag har grytt och dagens uppgifter ligger och väntar på mig vid köksbordet.

Vem du än är så tickar tiden på i samma tempo. Det är verkligen en total rättvisa. I min vänskapskrets pratar vi mycket om tid, oftast som en bristvara. Samma visa i yrkeslivet. Trots det upplever jag att vi kan vara väldigt slarviga med vår tid. Hur funkar egentligen våra prioriteringar när vi vet att tidsutrymmet är begränsat?

Vissa tycker jag är konstig när jag jämför allt i tid. Men samtidigt är det svårt att komma runt det faktum att varje val man gör kostar tid. Det kan vara stunderna jag väljer att titta i mobilen varje dag. Eller kostnader jag väljer att dra på mig som sedan måste arbetas in i form av intjänad lön. Det kan också vara ett ineffektivt möte på jobbet där nio personer snackar bort 20 min av mötestiden på grund av dålig planering. Det är tre värdefulla timmar fördelat på alla nio.

Nu får inte detta i sig bli stressande. Man måste få snacka skit och köpa prylar som visade sig vara onödiga. Det handlar helt enkelt om att stanna upp och börja ta kontrollen över det som fyller ens dagar. Behövs jag på detta mötet? Är detta ett konsensusbeslut eller kan det delegeras till en person att besluta om? Ska jag engagerar mig i den här föreningen? Bryr jag mig egentligen om vad som händer på min Facebook varje dag?

En sak är i alla fall säker. Gör jag ingenting kommer alarmet att ringa på måndag igen med en kalender lika fullsmockad och ett liv lika stressigt.

Gustaf Möller