Krönika: Det är okej att vara rädd

Nej, det handlar inte om vår nästa marknadsföringskampanj. Det handlar om relationer. Det handlar om när jag som chef ser ett beteende som inte linjerar med hur vi har bestämt att vi ska vara med varandra. Eller inte gör sitt jobb med den kvalitet som vi bestämt. Jag behöver ta samtalet men drar mig för det. Kanske har personen tidigare reagerat med ilska eller tårar? Kanske jag är rädd för att personen ska sluta…

Att våga möta rädslan
Vi pratar en del om härskartekniker och chefer som använder rädsla som verktyg för makt. Men vi borde också prata om rädsla som en naturlig del av ledarskapet och något vi behöver göra mer prestigelöst. Tyvärr tolkar vi ofta rädsla som något negativt, något man helst inte ska visa.

Rädsla blir många gånger synonymt med svaghet och därför gör vi vad vi kan för att dölja den. Men rädslan är viktig, den har som syfte att mobilisera oss för att hantera potentiella faror. Den gör oss vakna.

Min upplevelse är att många ledare, inklusive mig själv, tenderar att fly från det vi är rädda för. En helt naturlig reaktion, men som kanske inte är så ändamålsenlig i en organisation som tillsammans ska genomföra ett uppdrag i riktning mot en vision. Då behöver vi ledare som vågar möta rädslan, för människans och verksamhetens bästa.

Fundera gärna över vilket samtal drar du dig från att ta? Vilka beslut avvaktar du med att fatta? Och vilken information har du ännu inte gått ut med?

Att prata om det hjälper
Glöm inte att det är okej att vara rädd och orolig. Det är att vara mänsklig, och det är just mänskliga ledare som medarbetare efterfrågar. Här kommer mina tre bästa råd för att låta rädslan ta plats:

• Gör rädslan pratbar. När rädslan blir möjlig att uttrycka bygger ni psykologisk trygghet på arbetsplatsen och stärker den inre tryggheten hos varje ledare. En ledare som våra visa känslor bygger förtroende hos medarbetare och bidrar till en mer hållbar, trygg och effektiv kultur som rör sig i riktning mot sina mål.
• Gör rädslan prestigelös. Sätt rädslan på agendan inom ledar-kollektivet och gör den till en naturlig, prestigelös del av samtalet. Bekräfta varandra och visa att ni förstår hur kollegan känner. Ge stöd i att ingen står ensam – vi har din rygg.
• Dela erfarenheter och tips. Ta hjälp av dina ledarkollegor genom att be dem lyfta vad som funkat och vad de lärt sig som kan hjälpa dig vidare. På samma sätt kan du ge råd kring dina erfarenheter och hur man kan ta nästa steg.

Och till sist, vad är det värsta som kan hända? Vilka konsekvenser riskerar du av att göra det du drar dig för och hur stor är sannolikheten att det sker? Och vad händer om du väljer att inte göra något alls? Många gånger kan det samtalet ge kraft att välja väg framåt!