Magin i meningsfulla möten

I maj månad genomförde Lunds universitet en studie som visar att vårens distansundervisning har påverkat den psykiska hälsan negativt hos många gymnasieungdomar. Sammanlagt deltog 860 elever från skolor i Lund, Malmö och Stockholm, och fler än hälften uppgav att de var mer oroliga och stressade än vanligt. Man saknade information, feedback och stöttning, och inte minst – det sociala sammanhanget;  ”Jag vill bara tillbaka till skolan!” var en vanlig kommentar i fritextsvaren.

Att människor generellt trivs bäst i flock och i varandras sällskap är inget som är specifikt för ungdomar. Det är ett grundläggande behov för många. För att må bra behöver vi vara trygga i vår flock; vi vill tillhöra ett sammanhang, vi vill inkluderas och vi vill känna oss behövda.

När jag under våren har träffat och handlett medarbetare och chefer som helt eller delvis har arbetat på distans vittnar de om i princip samma sak som gymnasisterna gav uttryck för, nämligen avsaknad av information, feedback, stöttning och socialt sammanhang:

“Någon som säger hej på morgonen, det räcker.”

“Det var länge sen någon frågade mig hur jag eller min familj mår.”

“Tekniken strulade så jag kom in i mötet en minut sent. Då var de andra redan igång och ingen la märke till mig eller hälsade mig välkommen. Jag kände mig osynlig och efteråt tänkte jag att ingen nog hade märkt om jag ens var där eller inte.”

“Omställningen till digitala möten gick jättebra. Vi är effektiva och sparar tid på onödiga resor. Men visst har vårt tydliga fokus på uppgifterna ett pris: jag saknar att inte veta vad mina kollegor ska göra i sommar. Vi har liksom inte gett oss tid att prata om sånt.”

“Det händer att en medarbetare ser sådär frånvarande ut. Vid ett fysiskt möte är det lättare att fånga upp nyanser och läsa av om någon inte är på banan. Jag vet liksom inte riktigt var jag har dem och det gör mig osäker.”

“Chefen ordnade så vi kunde ha gemensamma fikapauser och några digitala afterworks men det var ju bara samma personer som pratade som vanligt och vi andra blev mest åskådare.”

Vi på Kryast ser nu att pendeln svänger från “Det är så bra och effektivt med digitala möten” till “Jag saknar allt det där bara ett fysiskt möte kan ge”. Vi ser att digitala möten lämpar sig bra för information, avstämningar om pågående processer och diverse överlämningar.

Men vi ser också att fler och fler vill använda sig av fysiska möten för att skapa och stärka relationer, för att öka engagemang och delaktighet och för att diskutera sig fram till nya idéer och lösningar. Ni vet, det där magiska som händer i meningsfulla möten.

Så, bestäm er för höstens möteskultur och mötesagenda. Vilka möten ska ni ha till vad, och varför? 

Och i väntan på hösten kan du redan nu:

• Skicka ett uppmuntrande SMS till en kollega som jobbar på i det tysta.
• Skriva ett ”god morgon och välkommen till jobbet” till någon du tror känner sig lite ensam.
• Ring till en kollega, bara för att kolla läget.
• Visa lite extra uppskattning till en chef eller kollega som du tror behöver bekräftelse på sitt arbete.

Tills vi möts igen,

Maria Daniels