Närhet och distans

Det ställs höga krav på en ledare. Men ibland kanske de största kraven ändå kommer inifrån. Man vill bli omtyckt och man vill göra ett bra jobb. Ägare/Styrelse ställer en viss kravbild samtidigt som medarbetarna uttrycker sina behov. Det är lätt att man som chef i det läget blir förvillad, många gånger får man dessutom stanna upp och verkligen jobba med sina egna värderingar.
Men för att kunna ta så bra beslut som möjligt i ledarskapet behövs en balans mellan närhet och distans. Närheten skaffar jag mig som ledare när jag är ute i verksamheten, eller i “verkligheten” som ibland medarbetare kan beskriva det när en beslutsfattare har varit allt för frånvarande. Man pratar med de människor man leder, man bryr sig genuint om deras känslor och behov, man skaffar sig information. Men man kan inte fastna i den operativa verksamheten. Som chef har jag ett ansvar att också skaffa mig distans. Att ställa mig på en hög höjd för att få bättre perspektiv över helheten. Vilka mål har styrelsen satt? Hur hänger avdelningarnas arbete ihop? Vad är bästa vägen framåt för hela organisationen?

Ibland kan det vara bra att använda idrotten som metafor. Ibland behöver jag gå in på planen för att känna pulsen och höra det som sägs mellan raderna. Ibland behöver jag ställa mig vid sidan om för att få en lagom distans men ändå känna närheten. Och ibland behöver jag upp på läktaren för att totalt frånkoppla mig från verksamheten och skaffa mig den helhetssyn som beslutet kräver.

Gustaf Möller
VD, Kryast i Sverige AB