Vi behöver trygga rum – även för samtalen om klimakteriet

Svaret är en stilsäker småstadskvinna, 60 år och som gärna reser land och rike runt för att tillsammans med kollegor skapa magi. En kvinna med bred erfarenhet och även detaljinriktad kunskap, som brinner för sitt jobb och för de hon finns till för. Kanske såg du helt rätt bild framför dig, men döm inte dig själv om du istället såg en något yngre person och med lite annan karaktär, för det är nämligen normen i Sverige.  

Visste du att…

• Ålder är en av de vanligaste anledningarna till diskriminering?
• Minst kompetensutveckling får du som är mellan 50-65 år?
• Sannolikheten att bli kontaktad av en arbetsgivare sjunker märkbart med ökande ålder?

(källa: Unionen)

 

Jag möts alltför ofta av åldersdiskriminering och även förutfattade meningar om hur mycket sämre vi blir för att vi blir äldre. Varför heter det “klimakteriekossa” och varför hör jag så ofta i min omgivning uttryck som “ung och snygg”. 

För två år sedan hamnade jag i klimakteriet. Tiden sedan dess har varit både utmanande och jobbig men också den mest lärorika på länge. Min upplevelse är att vi kvinnor inte gärna vill prata om det som händer före och under klimakteriet, eftersom det ibland kan vara synonymt med att vi då är förbrukade. Att det är fult och fel att bli gammal.

Vi biter ihop och kör på som vi alltid har gjort. Och det funkar för vissa, men för andra som påverkas både mentalt och fysiskt, kan det vara förödande. Faktum är att det inte handlar om någon sjukdom eller något som är dåligt. Det är bara något annat, som kräver sin självinsikt, förståelse och förändring

Vi behöver trygga rum – även för samtalen om klimakteriet

För några veckor sedan hade jag en föreläsning om kvinnohälsa, och när vi var klara var det nästan ingen som ville gå hem. Deltagarna, som denna gång var uteslutande kvinnor, hade så många erfarenheter att dela med varandra.

Jag vill dock inte exkludera männen från denna diskussion. Även män möts av hormonförändringar som bidrar till nytänk för knopp och kropp, vilket kan vara utmanande, men också utvecklande. Tänk vad värdefullt det skulle vara om vi slutar censurera dessa frågor, inte lägger locket på och ursäktar vårt åldrande, utan istället börjar omhulda det.

Om vi skapar trygga rum för samtal om klimakteriet, kan vi slippa onödig skam som kan komma i samband med de förändringar som sker fysiskt och psykiskt. Precis lika jobbig som puberteten kan vara, kan även klimakteriet te sig. Och precis på samma sätt som vi vill att våra unga ska förklara och berätta hur de mår och känner, behöver vi i klimakteriet också dela med oss för att förstå, balansera och hantera vårt vackra intågande till en ny fas i livet.

Hur kan vi, genom reflektion, goda samtal och erfarenhetsutbyte, vända detta till något positivt? Hur kan detta bli energigivande för både oss själva och våra arbetsplatser? När ska vi förstå att 50-plussarna kan vara minst lika intressanta att rekrytera som en 30-plussare?

Om nu 70 är det nya 50, varför ses så ofta det naturliga åldrandet och klimakteriet som ett hinder? Hur kan vi dela erfarenheter för att vända vårt lands åldersdiskriminering, och förstå att vi just nu går miste om en massa viktig kompetens som skulle göra våra arbetsplatser bättre?

Tänk, om dessa frågor kan få liv, och leva vidare på företag och i organisationer under 2024. 

Med värme,
Maria Rehn, beteendevetare och organisationsutvecklare i Kryast

Frukostseminarium 26 april

Är du nyfiken på hur du kan vända utmaningar till möjligheter i att leda dig själv och andra genom klimakteriet? Varmt välkommen till Kryast frukostseminarium fredag 26 april, som denna gång sker i samarbete med Visma Spcs. Du lär dig också mer om hormonförändringar och vilken påverkanskraft det kan ha i ditt arbetsliv och privatliv.