Duger jag?

15 december, 2022
Porträtt av Gustaf, en medarbetare på Kryast.

Jag har alltid sett mig som en självsäker och trygg person. Skolan har gått lätt, jag har fått människor att skratta, fått mycket beröm, lyckats med mitt företagande och mina uppdrag, hittat kärleken, blivit förälder, har föräldrar som älskar mig etc. När jag stått inför en utmaning har jag oftast kavlat upp ärmarna och löst det. Så plötsligt kom pandemin.

 

När de yttre faktorerna påverkar den inre tryggheten

Under pandemin förändrades min livsstil helt. Dels blev min fru utmattad och jag fick gå hemma med alla våra tre barn. Samtidigt var Kryast i en akut fas av att hantera restriktioner och inställda beställningar. Det var tufft!

Under den här perioden försvann alla normala mönster i livet. Sociala sammanhang pausades, vissa för att aldrig  återupptas. Den sociala bekräftelsen i jobbet blev minimal, både från kollegor och kunder. Inte heller när jag började arbeta igen var det som vanligt.

Min fru började en utvecklingsresa som gjorde henne mer fokuserad på sig själv, helt enligt plan. Men detta gjorde också att jag minskade i betydelse och fick mindre bekräftelse, så till den grad att en osäkerhet på hennes kärlek började infinna sig. En sådan där osäkerhet som kan uppstå när man själv inte är på sin tryggaste plats.

Det var mycket på en gång och plötsligt upplevde jag en stark obehagskänsla. Det kröp sig på en osäkerhet, ett tryck över bröstet, en nedstämdhet. Plötsligt började jag bli konspiratorisk och svartsjuk, både mot vänner, i arbetet och med familjen. Detta kände jag inte igen och när jag reflekterade kändes det som dålig självkänsla. Som om jag inte litade på min egen duglighet. Men det är ju inte jag? Detta känner jag inte igen mig i!

 

Modet att våga prata

Till slut trillade polletten ner i ett coachsamtal. Jag är osäker på mig själv i relation till att bli omtyckt av andra. Är rädd för att bli lämnad, sviken och sårad. Litar inte på att jag duger precis som jag är.

Det tog emot att formulera detta för mig själv. Än mer att berätta det för min fru och sedermera kollegor och vänner. För oavsett hur svårt det var att formulera så behövde jag sätta ord på det som skavde för att komma vidare. Och det bästa vapnet mot ångest, skam och skuld är just att våga vara öppen och sårbar. Det är precis som Brené Brown skriver om i sina böcker – ångest, skam och skuld lever på tystnad och förträngning.

Gustaf Möller, grundare och VD för Kryast.

Självkännedom en väg till självledarskap

Jag tror vi behöver prata mer om självkänsla med varandra, i synnerhet bland män. Det kan upplevas svårt och abstrakt att prata om sin egen duglighet. Att framför spegeln, i en dagbok eller tyst för sig själv stärka sig inifrån genom att säga ”Jag duger som jag är”, ”jag älskar mig själv”, ”jag förtjänar kärlek”.

Likaså kan det ta emot att göra sånt som stärker självkänslan. Som att sätta gränser för sin egen skull. Undvika att umgås med personer som tar ens energi. Sluta jämföra sig med andra och istället medvetengöra och bekräfta det som en gör bra (självförtroende har också en positiv påverkan på självkänslan). Men glöm då inte definitionen av självledarskap:

”Förmågan att avsiktligt påverka våra tankar, känslor och beteenden för att uppnå våra mål”
(Andrew Bryant och Ana Kazan)

Det finns ingen bättre investering än att stärka sin självkänsla och sitt självförtroende. Kraften i att tro på sig själv bär man med sig alltid, i alla situationer. Känslan smittar av sig på omgivningen och dessutom gör det att man utvecklar sin förmåga att njuta av livet än mer. Och det är väl inte så dumt ändå?

Med värme,
Gustaf Möller

 

Läs mer om hur du kan utveckla ditt självledarskap:

Hållbart ledarskap

Chefsstöd